Michael Dyvefors, CAD/CAM, Cab Workshop, Group Truck technology
I botten är Michael Dyvefors egentligen möbelsnickare med examen från yrkeshögskolan. Karriären visade sig dock handla mer om fordon än möbler. Och sitt första jobb som modellsnickare hade han på Volvo Personvagnar på 1970-talet.
— Det designern ritade tog vi ut som modeller. Ritningarna var enorma med ett gytter av streck. Jag tänkte uppgivet att det här lär jag mig aldrig, säger Michael.
Men nog lärde han sig och några år senare hamnade han på Volvo Lastvagnars modellverkstad i Lundby. Jobbet påminde om det gamla, men med större bilar.
— Då gjorde vi nästan allt för hand. Idag har vi fler maskiner som jobbar för oss, berättar Michael.
Från hantverk till full digitalisering
Under 1990-talet slimmades organisationen och modellverkstaden slogs samman med sadelmakeri och plåtslageri. Den nya avdelningen fick heta Prototypverkstaden och där jobbade Michael kvar till 1994–95.
— Vi gick från att göra fina modeller till att bara arbeta i datorn, säger han.
Då dök det upp en ny möjlighet. De som konstruerade plåtstommen på lastbilen behövde hjälp och Michael högg in.
— Chefen blev nöjd med min insats så jag började jobba uppe hos honom. Helt plötsligt var jag tjänsteman och arbetade 100 procent framför datorn. Det höll jag på med fram till år 2000, berättar Michael.
Man kan säga att jag har gjort hela varvet
Några år senare hade Michael hunnit göra en tid som konsult och blivit återrekryterad till Volvo igen. Där blev han ställd inför valet att arbeta med en förberedande utvecklingsprocess eller gå tillbaka till prototypverkstaden. Och längtan efter att arbeta med händerna vägde över.
— Jag sa direkt ”Jag tar det”. Nu kan man säga att jag har gjort hela varvet. Här tänker jag stanna tills jag går i pension, berättar Michael.
I bröstet bultar ett troget Volvo-hjärta. Han säger sig bli kränkt när det pratas illa om företaget och samtidigt lika glad och lycklig när människor väljer Volvo framför andra varumärken.
— Göteborg borde vara stolta över Volvo. Tänk så mycket vi har gjort för staden, tycker Michael.
Beundrar utvecklingen på området
Rent geografiskt har han suttit på Lundby sedan 1982. Och visst tycker han att det är skillnad nu även om mycket av det gamla finns kvar. Här bor arvet och historien - men även framtiden.
— Det finns så mycket kompetens här att det är otroligt. Jag är full av beundran för all utveckling som sker här inne på området, säger Michael.
Han berättar att han just varit med om att bygga prototypen till en självkörande, elektrisk dragbil.
— När man lämnar ifrån sig en helt ny modell är man stolt. Det är en härlig känsla jag kommer sakna när jag går i pension, avslutar Michael.
